Antal fåglar i sverige
En naturvårsseger under de senaste åren är att flera klassiska fågelområden återskapats. Inledningsvis ökade även de mer specialiserade och krävande arterna, men i deras fall har trenden vänts i en nedgång för flertalet arter. I tabellerna 1 och 2 ingår samtliga i Sverige häckande fåglar. Inventeringarna utfördes innan den senaste tidens invasion av tallbitar.
Med eldens, sågens och yxans hjälp har det mesta förvandlats till jordbruksmark och tätorter. Det blir ännu tydligare för fågelarter som är knutna till skogar med större naturvärden. Stammen i Sverige klarar sig bra, med vissa undantag, och ca par finns i Sverige vilket är ca två tredjedelar av den europeiska stammen. Bofinkar har till exempel ökat i antal med 1,4 miljoner par och talgoxar med 1 miljoner par.
Nu ökar arten igen, inte minst tack vare tidigare vinterutfodring och andra ideella insatser. Fiskgjusen har minskat kraftigt i Europa till följd av vårt ökande friluftsliv, men även på grund av försurning och miljögifter. Skånes geografiska placering och flyttfåglarnas rutter gör att en stor mängd fåglar årligen passerar Skåne på väg till och från sina häckningsplatser kring Östersjön och nordöst till de nordliga taigabältet.
Sällskapsfåglar
Fåglarna kan då skrämmas iväg från sina bon. Förföljelse från boplundrare och jakt i övervintringsområdena har också bidragit till pilgrimsfalkens nedgång. Den hör nu till de akut hotade fågelarterna och enbart några få par finns kvar i Värmland och i Färnebofjärdens skogar och de senaste åren även i Västerbotten med östliga fåglar som nu häckar fåtaligt.
I tusentals år har människan exploaterat de en gång ändlösa skogarna. En annan orsak till att det observeras så många olika arter i Skåne beror såklart på att felflugna fåglar från sydligare trakter med större sannolikhet landar i Sveriges södra områden än längre norrut vilket gör att fler sydliga rariteter observeras i Skåne än i de flesta andra landskap. Miljögifter, störningar vid boplatsen, illegal jakt och skogsavverkning är genomgående de främsta hoten mot rovfåglarna.
Bland arterna som framför allt hittas i så kallade skogliga värdetrakter, exempelvis skyddad skog i form av reservat, nationalparker och nyckelbiotoper, är utvecklingen ännu tydligare. I södra Sverige är lövurskogen på väg att helt försvinna.
Oroväckande rapport om skogens fåglar i Sverige
För en hackspett är ett sådant träd värdefullt, med ett mjukt och lätthackat virke för bohål och ett rikt förråd av skalbaggslarver och andra insekter under barken samt grenar i döda granar. Genom skogsbete, svedjebruk och träkolning glesades skogarna i södra och mellersta Sverige ut under och talen. Stöd från staten för återskapande och underhåll av våtmarker spelar en avgörande roll.
Kring sekelskiftet fanns mer än tusen par. De senaste tio åren har lappmes-populationen minskat med 42 procent, tretåig hackspett med 16 procent, lavskrika med 18 procent och tallbit med 53 procent. Dessa arter ökade med par mellan och Men därefter har de istället minskat med 30 par. Även övergödning av våtmarker är ett stort problem för många fågelarter. Exempelvis är Skåne det enda landskap i Sverige där man observerat eremitskogstrast , grässångare och vitstrupig sparv.
Dessa berodde på miljögifter och skogsavverkning. Projekt för att rädda arten pågår och utsättning av fåglar har under det senaste året givit några få ljusglimtar.
Hur många fåglar finns egentligen i Sverige?
Orsaken till nedgången är framför allt höga halter av DDT som leder till äggskalsförtunning så att äggen inte håller för den ruvande fågelkroppen. Bok, ek och flera andra lövträd reducerades starkt. Den tredje orsaken är att Skåne har några arter som utöver Skåne bara häckar i få andra landskap i Sverige. Sämre utveckling för fåglar som lever i skogar med höga naturvärden De senaste tio åren minskar 41 av 76 arter som klassas som skogsanknutna.
Det gäller arterna tjäder, spillkråka, vitryggig hackspett, mindre hackspett, tretåig hackspett, rödstjärt, lundsångare, mindre flugsnappare, entita, talltita, lappmes, tofsmes, trädkrypare, lavskrika och tallbit. Fåglar som är beroende av grova lövträd och av insekterna i död lövved hade en mycket större utbredning under talet än nu. Havsörnen var under talet utbredd över hela Sverige, längs kusterna och vid sjöar i inlandet.
Denna tabell listar alla arter som det går att beräkna en trend för baserat på standardrutterna och där fler än fem individer observerats per år.
Den tragiska utvecklingen för mellanspetten beror på att arealen hagmark med grova lövträd minskat. Gammal lövskog minskar Ofantliga områden på norra halvklotet var en gång täckta av löv- och barrskogar, med en rik och varierande flora. Gifthotade rovfåglar En av de mest dramatiska förändringarna i svenskt fågelliv under efterkrigstiden är pilgrimsfalkens minskning från flera hundra par till bara några få.
Nu finns, tack vare minskade gifthalter i falkens bytesdjur och ett mångårigt räddningsarbete, hela par i Sverige. I Centraleuropa finns bara blygsamma rester kvar. Mellanspetten var ännu i mitten av talet vida spridd i sydöstra Sverige. I dessa urskogar fanns gamla träd som ruttnade inifrån, men fortfarande med grön krona. Därefter ökade stammen långsamt ända in på talet, varefter den åter minskade kraftigt till följd av försämrade häckningsresultat.
WWF stöd och Birdlifes lokala ideella krafter har varit mycket viktiga i arbetet för att få tillbaka fågelsjöar. Fåglar vid kust och sjö Fiskätande fåglar finns främst i större, örika sjöar, men dessa sjöar är samtidigt attraktiva för människors friluftsliv. Den vitryggiga hackspettens utbredningsområde har också minskat kraftigt de senaste hundra åren.
Anders Wirdheim berättar att dessa arter är generalister som är anpassningsbara och har förmåga att utnyttja många olika miljöer.